Som tonårskille upplevde Daniel Karlsson att allt var meningslöst och otryggt. Idag har han varit missionär i norra Indien och väntar nu sitt första barn tillsammans med frun Regina. Hans berättelse är en historia om förlåtelse.
Föräldrarnas alkoholproblem präglade Daniels uppväxt. Socialtjänsten var inkopplad och föräldrarna slog varandra. Även om familjen inte hade någon kristen bakgrund kan han minnas en självklar barnatro och att han alltid varit sökt av Gud, ända sen han var liten.
Ett vägskäl
Under tonåren kom han så till ett vägskäl och någonting behövde hända. Tillsammans med sina kompisar drack han och gjorde några inbrott i sommarstugor.
– Jag kände att livet var väldigt meningslöst och otryggt. Det fanns en del i mitt liv som ingenting kunde fylla.
Tack vara den gudslängtan han hade och kristna kompisar kom han på flera kristna ungdomsmöten.
– Jag har så mycket att tacka mina kristna vänner för. Det var hemma hos dem jag såg hur en familj kunde fungera, hur man kunde behandla varandra med respekt och kärlek.
Ryggsäcken lyftes av
Under ett skidläger med sina kristna vänner i Sälen bestämde sig Daniel. Här fanns den pusselbit han sökt och det som kunde fylla tomrummet i hans liv, som inget annat hade kunnat komma åt.
I kyrkan i Skärhamn, på Tjörn, fanns det en kvinna som kallades ”Halleluja-Rosa”. Daniel hade fortsatt besöka olika gudstjänster och efter en sådan frågade hon honom om han ville bli frälst.
– Jag tänkte att det kanske skulle gå till på något annat sätt än det jag upplevt så långt, så jag svarade ja. Hon blev jätteglad och jag fick böja knä vid första bänkraden i kyrkan. Många bad för mig och jag fick ett fantastiskt möte med Gud. Jag kände en kärlek som jag aldrig varit i närheten av tidigare. Det var så verkligt och påtagligt. Jag upplevde också hur Gud talade till mig och sa att han förlät mig för allt som jag skämdes för. Tårarna sprutade. När jag efter bönen ställde mig upp kände jag bokstavligt hur en ryggsäck, en tyngd, hade lyfts av mina axlar. Jag tror att på grund av min bakgrund behövde jag en sån här frälsningsupplevelse.
Förlåtelsens kraft
Det kristna livet påverkade så många olika områden av livet och började förvandla Daniel inifrån. Efter en tid som kristen började han höra undervisning om vilken kraft det finns i förlåtelse.
– Jag minns att jag sa till min vän Mathias att jag aldrig skulle kunna förlåta mina föräldrar för det jag blev tvungen att se och uppleva som barn. Men det kristna livet är en process som pågår och som alltid kommer att pågå i mitt liv och det ena lagret efter det andra skalades av.
Daniel insåg att han behövde göra någonting åt relationen till framför allt sin mamma. Han upplevde det jobbigt att vara i samma rum som henne och det kändes svårt med ögonkontakt.
– Oförlåtelse var som en mörk bit i mitt liv som präglade min personlighet.
Så Daniel skrev ett brev till sin mamma och förklarade hur han kände, att han inte ville att hon skulle ha dåligt samvete för hans uppväxt och att han förlät henne. Senare träffades de också för att prata om uppväxten.
– Alla föräldrar känner kanske att de inte räckt till på något område och mamma förstod vad jag menade när jag sa att jag förlät henne. Hon var inte kristen men jag fick be och bad att vi skulle få en nystart tillsammans. Hon hade tårar i ögonen och jag med. Sen dess har så mycket hänt. Jag kan idag känna att jag längtar efter min mamma och jag har helt andra känslor för henne. Det finns en sån kraft i förlåtelse.
Hon fann Gud i den mörka dalen
För en tid sedan fick Daniels mamma cancer och det blev en oerhört tung period med operation och behandlingar.
– Vi fick tillbringa mycket tid tillsammans på sjukhuset och hon började öppna sig för Jesus och vid ett tillfälle sa hon att hon ville bli en kristen. Någonstans i den mörka dalen möte Gud henne.
Idag är Daniels mamma en kristen och hon har slutet att dricka. Daniel och hennes relation är upprättad och nu blir hon snart farmor.
– Atmosfären är helt annorlunda där hemma. Många som kände min mamma trodde nog att det skulle vara svårt för Gud att göra något med henne. Men inget är svårt för Gud och ibland kanske de som synes vara längst bort från Gud är de som är närmast.
Daniels råd om förlåtelse:
Om du blivit sårad är det en verklig upplevelse och du skall inte låtsas som om inget har hänt.
Börja be Gud om en vilja att förlåta och försonas. Ta med perspektivet att Gud har förlåtit dig och gett dig sin nåd. Där finns en kraft att ge den förlåtelsen vidare till andra.
Ta hjälp av någon kristen ledare som kan stå tillsammans med dig i processen.
Tiden och Guds nåd arbetar för dig. För mig tog det flera år. Ibland kan det kännas som om man tar ett steg framåt och två tillbaks men det är tvärtom. Allt behöver inte gå på en kafferast.
Tidigare publicerat i Tidningen Inblick.
Foto: Daniel Isén.
